Syrener och min mormor går hand i hand.Hon älskade verkligen denna tiden på året,när löjtananshjärtat slår ut,få plocka in nyutslagna liljekonvaljer och få plocka in ljuvligt doftande syrener.
Hon brukade alltid fråga mej om jag inte kunde plocka en stor bukett med gamla bonnsyrener som hon kunde ha bordet för hon hade inte turen nog att ha dom själv...
Älskade mormor min.
Tankarna har hoppat fram och tillbaka mellan olika tidsepoker i mitt liv idag.
Finns så mycket gott jag skulle kunna skriva här,en roman på flera tusen sidor om min hjärtliga,bullbakande,runda och glada mormor.
Hon var precis som en mormor ska vara,en sån där sagomormor.
Vi var alltid flera stycken kusiner som brukade sova över hos mormor och morfar när vi var små.Längtade till helgerna när vi fick åka dit.
Varje morgon kom hon in i rummet och frågade va vi barn ville ha till frukost...och varje gång skrek vi i kör:PLÄTTAR!!!!
Ja men då går jag ut i köket och steker det då sa hon varje gång.
Undrar hur många plättar hon stek till oss genom åren...
Tänk när jag fick för mej att jag skulle spela piano och inte kunde lära mej och läsa noterna,då ritade hon av noterna och klistrade upp dom på varje tangent så jag kunde spela låtar.Ingenting har någonsin varit jobbigt eller varit ett stort problem.
När vi spelade fotboll på baksidan av deras hus bland morfars prunkande rosor och äppleträd,så fick ju rosorna och träden skylla sej lite själva att dom just stod där som vi spelade...
Älskade mormor min.
Nu har min sagomormor lämnat jordelivet och saknaden är enormt stor efter henne
En ängel som vakar över oss,en alldeles egen guardian angel har jag nu och det finns ingen mer änglalik än hon.
Bilden är så passande,en ängel som vakar över barnen.
Mormor brukade alltid säga att hon var så rik, inte på pengar,utan på kärlek.
Hon och morfar hade turen att få åtta stycken barn och en himla massa barnbarn och barnbarnsbarn.Det var hennes rikedom genom livet och det fanns inget som hon värderade högre än detta.
Den som har så mycket barn i olika storlekar och åldrar runt sej den vet vad rikedom är den brukade hon säga.
Tårarna rinner nu när jag sitter här och skriver om henne.Tanken på att aldrig mer se henne eller höra hennes glada röst känns fruktansvärt jobbigt.
Sov i ro älskade Emma Viola Dorotea.
Vi kommer aldrig glömma dej och du finns föralltid i våra hjärtan
Älskar dej.
Med så mycket kärlek, blir det lätt att sova -skrev jag till en annan mycket kär dam, när hon gick ur tiden.
SvaraRaderaOch jag hoppas det blir så för din mormor också och jag tror riktig kärlek bryr sig inte så himla mycket om vem som är på vilken sida av livet, utan vissa trådar stannar kvar och när man minst anar det får man en liten hälsning. Jättefint skrivet om din mormor.
/Karin